hänvisar till www.ilandsproblem.com

hänvisar till www.ilandsproblem.com
/mvh

byta påse

Slänger oftast soporna på morgonen innan jag går till jobbet, försöker då alltid att sätta i en ny påse direkt innan jag går för om jag kommer hem och det inte sitter någon påse där kan det kännas ruggit jobbigt, sitter det ingen påse där då, kan jag t om dra mig ett par timmar för att slänga något eftersom jag då måste sätta i påsen.

torka sig om fötterna

Bäst att smida medan järnet är varmt så kör ett till. Kom att tänka på en sak när jag gick igenom hallen och kollade på dörrmattan.. att om man är på besök hos någon, och nu tänker jag sommaren när det är torrt ute, så drar man alltid ett par gånger innan man tar av sig skorna även fast de är torra och icke skitiga, men att man "måste" trots att det är överflödigt bara för att den som bor där ska se det, om ni fattar vad jag menar.

Plastpåsar

Sparar alltid påsar jag får hem, mest är det vanliga "matkssar från Vi/ica/konsum" samt såklart även en och annan bolagetpåse, matkassarna är de enda jag använder som soppåsar. Nu till det jag ville få fram med detta inlägg, självklart så tillkommer det även andra påsar oftast tex om man handlar kläder. Det känns som att dom påsarna inte "passar in".

Därför njuter jag varje gång jag får en anledning att "bli av" med en "dålig påse" om jag tex ska ta med ett par skor till jobbet, eller ta med mig nån sak bort till någon, så min strävan är alltså att bara ha matkassar och bolagetpåsar under diskhon, det känns "rent" på nå sätt. Vore ju bra mycket enklare att slänga de "omaka" påsarna direkt, men blir på nå sätt som någon självplågan, en utmaning att få bli av med påsarna på ett "sportsligt" sätt.

hos frisören

Som tidigare nämt i denna blogg klipper jag mig hos en lite äldre iransk kvinna. Fördelen med henne är att hon aldrig pratar med mig medan hon klipper och det är så som jag vill ha det., inget stelt kallprat om hur man mår eller vad man gjort. Jag kommer dit, hälsar, sätter mig, blir klippt, betalar och säger hej då, inget mer med det. En rolig sak som inträffar varje gång är att efter jag är färdigklippt så frågar hon alltid om hon får stoppa i lite gelé i håret.

Jag nekar varje gång med förklaringen att jag ändå ska duscha när jag kommer hem så det känns onödigt. Efter det jag har sagt detta så skrattar hon alltid till lite. Kan ej förklara varför hon frågar gång på gång, det är på nåt sätt som att hon vill håna mig. Ibland kan jag tänka att hon tror att jag ljuger och säger att jag ska duscha bara för att jag tror att hon ska göra någon ful frisyr, om ni fattar.

ligger växeln i?

När jag stannar vid rödlysen så kollar jag, trots att jag redan vet det att inte växeln ligger i, sen gör jag samma sak igen, sen samma sak igen, tills det blir grönt.

tvångstanke



Om jag är hemma hos någon eller på en offentlig toalett så sköljer jag gärna av kranen i handfatet när jag tvättar händerna om det finns kalkfläckar på den, gillar att se kranen glansig och ren.

presentkort



En annan larvig grej, hiitade ett gammalt presentkort på H/M hemma som jag visste det fanns 100 kronor på. Då jag häromveckan skulle handla ett par jeans där så tog jag självklart med mig det. Väl framme i kassan när det är dags att betala så säger jag - Kan du kolla det här presentkortet jag vet inte hur mycket det finns kvar på det. Visst svarar hon och meddelar det jag redan visste. Nu till det sjuka, vad tror jag att hon ska göra? Ska hon börja gapskratta? kanske peka ? ropa till sig andra, håna. Allt eftersom det bara finns hundra kronor på kortet, men det är ju bara som jag känner, hade varit en helt annan sak om det funnits 400 kronor på kortet, det hade kännts bättre på nåt sätt. Tror flera känner igen sig.

att överreagera



Finns ett mkt trevligt sushiställe där jag bor som där jag köpte mycket mat i somras. Av olika anledningar hade jag inte ätit där på mycket länge, var väl nästan ett halvår sen jag åt där sist. Iaf var jag där häromdan och tänkte köpa med mig lite god sushi. När jag sagt beställningen så frågar tjejen bakom disken -Ingen soja va? Just i denna sekund tänds nåt varmt inom mig, hon kommer ihåg det, efter så lång tid, hur kan hon komma ihåg det? Har jag gjort så stort intryck? Är jag en speciell kund för dom ? Svaren på dessa självställda frågor är ju självklart negativa. Men ändå lämnade jag affären med ett brett leende, i den sekunden var jag någon. 

Vad som kan tilläggas här är att det tog mycket lång tid innan jag sa att jag inte ville ha någon soja. Istället tog jag hellre emot den för att sedan slänga hemma. Allt för att jag inte skulle anses som konstig som neglegerade detta i mångas ögon nödvändiga tillbehör. Till dags datum får jag pinnar nedstoppade i påsen, min nästa utmaning blir att neka även dessa eftersom jag inte använder kniv och gaffel, som jag tror av många anses fult. Denna sak återspeglar sig i den sötsura såsen på wooken som jag tidigare skrivit om.


tvångstankar?



Ofta när jag ska hem och gått in genom porten så tänker jag att jag måste klara två trappor innan porten stängs. På nåt sätt tänker jag att jag om jag inte klarar av de två trapporna innan porten stängs så dör jag. Varje gång jag hinner upp får jag någon typ av tillfredställelse. Jag vet att jag hinner med ganska god marginal om jag bara vill men ändå så är det som att eftersom jag riskerar livet varje gång så är det inte för lätt.

jorden cirkulerar inte kring mig

Lite bevis på detta kommer här. Hade köpt en tavla nyligen och eftersom den var för stor för en vanlig 70x100 ram, som man kan köpa på ex. IKEA var jag tvungen att vända mig till en glas/ram/tavelaffär. Jag begav mig till Hagsätra, där jag efter lite forskning hade uppfattat det som bra prisläge. Jag kommer lämna två exempel där jag blev totalt ignorerad av den gamle mannen som stod bakom disken, kanske helt befogat, kanske inte, men antagligen helt befogat.

Det börjar med när den äldre mannen i pensionsålder lägger upp tavlan på bordet och skall mäta den, tavlan som i mina ögon självklart är jättefin och en de snyggaste jag sett fångar inte hans intresse för en sekund. Och varför skulle den göra det? Hur många tavlor har han inte sett? Ska han kommentera varje tavla han får in? Vad hade jag väntat mig? Vad tor jag att han ska utbrista? Om det så hade varit en Da Vincimålning hade han nog knappt rynkat på ögonen.

Nog sagt om detta så får jag ett inlämningskvitto av mannen, i samma veva som detta tar jag fram summan i sedlar han har sagt att det ska kosta. När han ser det så frågar han "jaha du vill betala direkt, jag nickar och säger ja. Medan han lägger in pengarna i kassan säger jag "det är lika bra att betala nu annars har man väl supit bort dom tills tavlan är klar". Mannen säger inget, och vad ska han säga? Eller framförallt, vad vill jag höra? Vill jag bli kompis med honom?Mannen hör inte dåligt, det hade jag märkt tidigare så självklart ignorerar han mitt utfall och jag förstår honom, i efterhand kändes det jätteonödigt. Bild på tavlan kan tänkas läggas upp senare om intresse finns.

Sånna där utfall gör jag ofta utan att förrän i efterhand inse att dom är helt onödiga och bortkastade.

kaffe 5 kr

Var på besök på sjukhuset idag och vi skulle äta i matsalen där det fanns det en kaffemaskin. Te och kaffe kostade 5 kr styck och direkt när vi kom dit la jag i en tia i "burken" för min kompis skulle få sig en kopp te. Personligen ville jag först äta upp min mat för att sedan ta mig en kopp kaffe, alltså hade jag betalt för bägge och hade en kopp kaffe "innestående". 

Nu slog det mig ett scenario som man helst vill undvika. Om jag hade gått fram och tagit min kopp kaffe och någon just då skulle gått förbi och sett att man inte la i några pengar, så hade det kännts som att den personen trott att man inte tänkt betala. Det är nästan så man skulle kunna säga "jag har redan betalat i förväg". Ja ni fattar.

att lämna tillbaka saker

Skulle köpa en ansiktskräm på apoteket häromdan och bad expediten om tips på någon bra. Hon valde genast ut en bakom disken och utan att jag istort sett fattat vad som hänt var den inslagen och det var dags att betala. Tillsammans med en egen vald handkräm slutade köpet på runt 300:-. Eftersom jag visste att handkrämen jag valt hade gått på runt femtiolappen så insågjag att ansiktskrämen kostat runt 250:- Inte för att jag snål eller något men när det gäller krämer och sånt tror jag inte på att en dyrare är så jävla mycket bättre än någon annan och kände att det var onödiga pengar. 

Dock säger jag inget utan betalar snällt och går därifrån för att slippa att kvinnan ska få tro att jag är snål eller bara dum i huvet. Det hela slutade med att jag lämnade tillbaka krämen på ett annat apotek, sa att jag köpt fel och valde sedan en billigare kräm på samma ställe. Varför inte bara säga direkt att jag tyckte den kostade lite väl mycket? Hon skiter ju it. Eller som i nedstående scenario säga att jag ångrade mig.

Liknande scenarior kan inträffa om jag ska t ex. lämna tillbaka kläder jag inte är nöjd med. Jag säger ofta att det är fel storlek, tar pengarna och smyger därifrån utan att "köpa en likadan i rätt storlek" istället för att bara säga att jag inte tyckte att jag passade i plagget.


knytpåsar



Om jag ska köpa frukt eller något annat liknande tar jag alltid en påse från den rullen som är fullast, känns bättre psykiskt.

taxi

Var ju ett tag sen jag bloggade men tänkte försöka ändra på det och uppdatera lite oftare.

Bjuder på en reflektion från igår som jag i efterhand kände var lite rolig. Skulle igår kväll tillsammans med fyra andra åka till ett ställe med taxi. Efter som en vanlig taxi max tar fyra personer behövde vi en stortaxi. Jag ringer Taxi Shlm och frågar om dom har någon ledig, får till svar att de inte har några i området för tillfället men att de kan försöka hitta någon eller i annat fall skicka två vanliga bilar. Detta missgillar jag eftersom det blir dyrare. Nu till det roliga, till svar säger jag  med i mina ögon en ganska hotfull ton: "jaha då får jag vända mig till något annat bolag" Vad ville jag få fram med det? Vad trodde jag dom skulle göra? Skicka en limousine? Sveriges största taxiföretag missar en körning på 3 km.

RSS 2.0